Kärlton

Kärlton, ofta kallat kärltonus, är ett fysiologiskt begrepp som beskriver glatta muskelns kontraktion och avslappning i blodkärlens väggar. Denna ton avgör diameteren hos arteriolerna och därigenom den lokala blodflödet och den systemiska kärlresistansen. Basal kärlton upprätthålls kontinuerligt men kan snabbt ändras som svar på behov och påverkan utifrån.

Regleringen av kärlton är komplex och integrerar neurala, hormonella och metabola signaler. Det sympatiska nervsystemet ökar tonen via noradrenalin och alpha-1 receptorer; parasympatisk påverkan är vanligtvis begränsad i de flesta kärl. Hormoner som angiotensin II, vasopressin och endothelin-1 främjar vasokonstriktion, medan endoteliala mediatorer som kväveoxid (NO) samt lokala metaboliter (CO2, H+, adenosin) ofta orsakar vasodilatation. Den endoteliala cellen fungerar som ett regleringscenter genom att producera både vasokonstriktiva och vasodilatatoriska substanser. Myogen respons gör att kärlet drar ihop sig vid högt perfusionstryck och relaxerar vid lågt.

Kärltonen är central för blodtrycksreglering och för att styra blodflödet till aktiva vävnader. Den varierar mellan olika vaskulära sängar och över tid, från vila till fysisk ansträngning eller sjukdom. Avvikande kärlton kan bidra till eller följa tillstånd som hypertoni, ortostatisk hypotension och sepsis, och är därför ett viktigt område inom kardiovaskulär fysiologi och klinik.