Kryssningsmissiler

En kryssningsmissil är en guidemissil som är avsedd att träffa ett specifikt mål på avstånd. Den är utformad att flyga lågt över terrängen under större delen av färden, vilket gör den svårare att upptäcka och motverka. Missilen kan bära konventionellt eller kärnvapen och används för mark- eller sjömålsanfall samt i olika försvars- och säkerhetssammanhang.

Drivning och navigation: De flesta kryssningsmissiler drivs av turbofanmotorer som ger lång räckvidd och relativt låg bränsleförbrukning. Färden styrs av en kombination av inertial navigation (INS) och satellitnavigering (GNSS, som GPS eller GLONASS). För noggrannhet i terrängen används även TERCOM eller DSMAC, och terminalguidning kan innefatta radar, bildsensorer eller infraröd sensor.

Plattformar: Kryssningsmissiler kan avfyras från olika plattformar, inklusive flygplan, fartyg och ubåtar. Markbaserade varianter förekommer också och benämns ofta som GLCM (ground-launched cruise missile).

Räckvidd och prestanda: Räckvidden varierar från några hundra kilometer till flera tusen kilometer beroende på modell. De flesta subsoniska versioner färdas under ljudet, medan vissa moderna varianter når högre hastigheter i terminalfasen.

Exempel: Amerikanska Tomahawk används i många operativa sammanhang. Andra exempel är ryska Kalibr, brittiska Storm Shadow/SCALP, indiska BrahMos och kinesiska CJ-10. Dessa missiler speglar olika tekniska lösningar och användningsområden inom nutida försvarsmakt.