Kredittrisiko

Kredittrisiko är risken för att en motpart inte uppfyller sina betalningsskyldigheter och därmed orsakar ekonomisk förlust för långivare eller investerare. Den uppstår vid utlåning till företag och privatpersoner, i innehav av skuldebrev samt i securitiseringar och andra kreditrelaterade instrument. Kreditrisken består inte bara av fullständiga default-situationer utan även av försämrad kreditvärdering som leder till högre kostnader och sämre ståndande på marknaden.

Vanliga mått inom kreditrisk är sannolikhet för default (PD), förlust vid default (LGD) och exponering vid default (EAD). Kombinationen av dessa används bland annat i beräkningar av kapital- och motpartsrisk enligt Basel II/III, samt i redovisning enligt IFRS 9 där förväntad kreditförlust (ECL) ska vätas över prognosperioder. Kreditriskmodeller kan vara interna ratingsbaserade (IRB) eller använda standardinriktade metoder samt olika scoringmodeller.

Hantering av kreditrisk bygger på en fungerande kreditbedömning före utlåning och kontinuerlig övervakning under lånetiden. Åtgärder inkluderar riskbaserad prissättning och kapitalkostnad, användning av säkerheter och särskilda covenants, begränsningar i exponeringar samt diversifiering av låneportföljen. Vidare används kreditriskåtgärder såsom garantier, netting, kreditderivat och securitiseringar för att flytta eller dela riskerna.

Regulatoriskt styrs kreditrisken av internationalt ramverk som Basel II/III, vilka bestämmer hur PD, LGD och EAD omvandlas till kapitalkrav och riskvägda tillgångar. IFRS 9:s krav på ECL påverkar redovisningen och kreditriskens prissättning och beräkning av potentiella förluster. Kreditrisker kan även överföras eller minskas via kreditrisköverföring (CRT) och olika securitiseringstrukturer.