kapitalkostnad

Kapitalkostnad är den avkastning som ett företag måste erbjuda investerare för att få deras kapital tillförda. Den återspeglar företagets riskprofil, marknadsräntor och skatteförhållanden, och används som en bedömningsränta vid investeringar och företagsvärderingar. Ju högre risk eller längre återbetalningstid, desto högre kapitalkostnad förväntas av marknaden.

Kapitalkostnaden består vanligtvis av två huvuddelar: kostnad för eget kapital och kostnad för främmande kapital. Kostnaden för eget kapital Re speglar avkastningskravet hos ägarna och kan beräknas med modeller som CAPM (Re = riskfri ränta + beta multiplicerat med marknadens riskpremie) eller andra metoder som är lämpliga i praktiken. Kostnaden för främmande kapital Rd är den ränta företaget betalar på lån och obligationer, ofta före skatt. Eftersom räntekostnader är avdragsgilla, används efter skattRd(1 − Tc) där Tc är bolagsskattesatsen.

Måttet som används för att sammanfatta kapitalkostnaden är ofta den vägd genomsnittliga kapitalkostnaden (WACC). WACC väger kostnaderna för eget och främmande kapital med deras relativa andelar i företagets totala kapital (V = E + D). WACC används som diskonteringsränta i nuvärdesberäkningar och som ett mål för investeringars avkastningskrav.

Begränsningar inkluderar antaganden om konstant kapitalkostnad över tid, osäkerhet i Re och Rd samt att kapitalkostnaden kan variera mellan olika projekt och tider. Kapitalstrukturen kan också förändras, vilket påverkar WACC.