Korttidsarbete

Korttidsarbete är en arbetsmarknadsåtgärd i Sverige som gör det möjligt för företag som drabbats av minskad efterfrågan att reducera arbetstiden för sina anställda samtidigt som en del av lönen täcks av offentliga stöd. Syftet är att minska behovet av uppsägningar och att behålla kompetens under ekonomiska svackor.

Så fungerar det: arbetsgivaren och den anställde kommer överens om en reducerad arbetstid—till exempel att arbeta färre timmar under en period. Löneutbetalningen minskar i motsvarande takt, medan en del av de förlorade timmarna ersätts av statligt stöd. Hur mycket som ersätts och vilka perioder som omfattas fastställs av regler från ansvariga myndigheter och kan variera mellan olika program.

Processen innebär oftast att arbetsgivaren ansöker om stödet till myndigheterna, och att parterna inom företaget, ofta i samråd med fackföreningar, gör överenskommelsen om arbetstiderna. För arbetsgivaren innebär korttidsarbete en betydande reducering av arbetskostnaden utan att avveckla arbetsförhållandet. För anställda innebär det en lägre inkomst under perioden, men behållen anställning och möjlighet att återgå till full arbetstid när efterfrågan återvänder.

Villkor och varaktighet regleras i lagstiftning och programvillkor. Stödet är tidsbegränsat och kräver kontinuerlig uppföljning. Kritik pekar ofta på administrativ börda och att stödet inte passar alla branscher eller alla anställda.

Historiskt har korttidsarbete använts som verktyg under ekonomiska nedgångar och som en del av krisåtgärderna under pandemin. Likt tyskt kortarbeiter är det avsett att minska uppsägningar och snabba upp återhämtningen.