Korslänkningstyp

Korslänkningstyp är ett begrepp inom polymer- och materialvetenskap som beskriver vilken typ av länkningar som binder samman polymerkedjorna i ett nätverk. Denna typ påverkar nätverkets mekaniska egenskaper, svällbarhet, termisk stabilitet och hur materialet reagerar på kemikalier och mekanisk belastning. Olika korslänkningar leder till olika prestanda i applikationer som elastomerer, hydrogeler och polymerbaserade kompositer.

Kemisk (eller covalent) korslänkning innebär att kedjorna binds samman av starka kovalenta bindningar. Dessa korslänkningar är vanligtvis permanenta under vanliga betingelser och bildas genom kemiska reaktioner såsom vulkanisering av gummi eller uppbyggnad av nätverk i epoxi- eller polyurethannätverk. Den kemiska korslänkningens täthet är en viktig parameter som styr styvhet, hållfasthet och svällbarhet.

Fysisk korslänkning däremot bygger på icke-kovalenta, reversibla interaktioner som vätebindningar, joniska/elektrostatiska krafter, van der Waals‑krafter eller geometrisk entangling. Dessa nätverk kan gå i upplösning eller omorganiseras vid förändringar i temperatur, fukt eller elektriska fält, vilket ger återgivbara eller självhelande egenskaper. Exempel återfinns i vissa hydrogeler och i polymerkedjor där bindningar bildas och bryts vid behov.

Ionic eller koordinationskorslänkning använder joner eller metallkomplex för att binda kedjorna. Dessa länkar kan vara reversibla under varierande miljöförhållanden och används i exempelvis alginatbaserade hydrogeler eller metallkomplexnätverk.

Korslänkningstyper kan förekomma i kombinationer, där både kemiska och fysiska länkar ingår i ett dubbelt nätverk. Förståelsen av korslänkningstyp är central vid materialdesign eftersom den styr bland annat elasticitet, mekanisk styrka, beständighet och respons vid yttre stimuli.

Källor för vidare läsning kan inkludera polymerteori, hydrogelteknik och nätverkskemi.