Konfigurationsläge

Konfigurationsläge avser de olika tillstånd eller lägen ett system kan operera i, vilka bestäms av dess konfiguration, hårdvara och programvara. Dessa lägen används för att styra vilka funktioner som är tillgängliga, hur systemet presterar och hur det reagerar på fel eller underhållsarbete. Lägen kan vara statiska, där konfigurationen ligger fast i filer eller firmware, eller dynamiska, där läget kan ändras i drift genom användargränssnitt, kommandon eller automatiska processer.

Vanliga typer inkluderar normalt läge (produktion), felsöknings- eller diagnostiskt läge, underhållsläge och säkert läge. Specifika system, som nätverksutrustning eller operativsystem, har ofta egna benämningar, till exempel användar- respektive privilegierade lägen, eller startlägen som återställningsläge. Övergångar mellan lägena kräver ofta tydlig validering och kan kräva omstart eller tidsbegränsade begränsningar.

Implementering sker via konfigurationsfiler, startalternativ, miljövariabler, firmwareinställningar eller interaktiva kommandon. Det är viktigt att dokumentera vilka lägen som finns, vilka funktioner de ger tillgång till, och hur man säkert återgår till normalt läge. Lägena bör stödja säkerhetsprincipen att minimera exponering av funktioner i icke-normala lägen.

Fördelar inkluderar enklare felsökning, säkrare drift i kritiska situationer och möjlighet till kontrollerad uppgradering. Risker innefattar felkonfiguration, att rätt läge inte används i rätt sammanhang, samt att vissa funktioner saknas i vissa lägen. Bästa praxis är att definiera tydliga lägen med dokumentation, använda infrastruktur som kod för reproducerbarhet, testa övergångar och automatiskt validera konfigurationen vid ändringar.

Begreppet konfigurationsläge är vanligt inom IT, nätverk, programvara och inbyggda system och betonar sambandet mellan konfiguration, beteende och säkerhet.