Kommunikationskrav

Kommunikationskrav är de krav som reglerar hur två eller flera system, komponenter eller användare ska kommunicera med varandra. De specificerar vilka data som utbyts, i vilket format, vilka gränssnitt som används och när och hur ofta kommunikationen sker. De beskriver också hur kommunikation ska hanteras vid fel, vilka säkerhetsåtgärder som krävs och vilka förväntade kvalitetsnivåer som tilldelas överföringen. Kommunikation kan vara funktionell och icke-funktionell.

Vanliga typer av kommunikationskrav är syntaktiska, semantiska och pragmatiska krav samt tidsmässiga, prestanda- och tillförlitlighetskrav. Syntaktiska krav handlar om dataformat och protokoll, medan semantiska krav definierar vad data betyder och hur den tolkas. Tidsmässiga krav anger när meddelanden ska levereras och vilka tidsutrymmen som är godtagbara. Prestanda- och tillförlitlighetskrav omfattar latens, bandbredd, tillgänglighet och felåterställning. Säkerhetskrav täcker autentisering, kryptering, integritet och behörighetskontroll. Interoperabilitetskrav säkerställer att olika system kan arbeta tillsammans enligt relevanta standarder och avtal.

Specifikationen av kommunikationskrav bör bygga på intressenternas behov och gränssnittens egenskaper. Använd dokument som gränssnittsbeskrivningar eller API-kontrakt, samt modeller som sekvensdiagram och dataflöden. Ange dataformat (t.ex. JSON eller XML), protokoll (t.ex. HTTP, MQTT) och eventuella sekvensregler. Specificera även tidskrav, felåterkoppling (retrier), och hur kvalitetsmått ska mötas. Kraven bör vara spårbara till överordnade mål och verifieras genom tester, simulering eller formella metoder.

Kommunikationskrav är centrala inom mjukvaruarkitektur, inbyggda system, IoT, telekommunikation och industriell automation. De påverkar systemdesign, val av protokoll, datasäkerhet och teststrategier. I reglerade eller kritiska miljöer kan kommunikationskrav vara föremål för standarder, certifieringar och granskningar som säkerställer tillförlitlighet och säkerhet.