mjukvaruarkitektur

Mjukvaruarkitektur är den övergripande strukturen hos ett mjukvarusystem: hur dess komponenter är organiserade, vilka ansvarsområden de har och hur de kommunicerar. Den beskriver vilka delar som byggs internt och hur de samverkar med externa system, samt vilka plattformar och standarder som används. Arkitekturen fungerar som en brygga mellan affärsmål och teknisk design och styr beslut om modulering, gränssnitt och dataflöden under systemets livslängd.

Goda mjukvaruarkitekturer balanserar funktionella krav med icke-funktionella mål som prestanda, skalbarhet, tillförlitlighet, säkerhet och underhållbarhet. De tar hänsyn till kostnader och utvecklingstid. Eftersom krav och omgivning förändras är arkitekturen ofta evolutionär och underlag för kontinuerliga förbättringar.

Vanliga arkitekturstilar och mönster inkluderar lagerarkitektur, klient–server, flerlagersarkitektur, mikrotjänster, SOA, händelsedriven arkitektur och hexagonal arkitektur (ports and adapters). Domändriven design används ibland för att strukturera koden kring affärsdomäner. Mönster beskriver hur komponenter kommunicerar, hur data flyttas och hur gränssnitt exponeras mot omgivningen.

Dokumentation av arkitekturen med vyer som logisk, fysisk (deploy) och runtime underlättar förståelse. Arkitekturbeslutsbrev (ADRs) registrerar viktiga beslut, alternativ och konsekvenser. Sådana beskrivningar används i granskningar och riskbedömningar.

Arkitekturen styr teknologi- och designval och fungerar som kommunikationsbas mellan affärsintressenter, utveckling och drift. Den hjälper till att hantera risker och möjliggöra anpassning till nya krav.