Kolsyrning

Kolsyrning är processen att tillsätta koldioxid (CO2) till en vätska för att skapa kolsyra och bubblor. Den färdiga vätskan får ett karakteristiskt uppfriskande kitt i munnen och används i produkter som vatten, läsk, öl och mousserande vin.

Det finns två huvudmetoder. Tvångskolsyrning innebär att CO2 injiceras under högt tryck i vätskan, ofta i specialutrustade kolatorer eller tryckkärl. Naturlig eller flaskkolsyrning sker när CO2 bildas under jäsning eller när socker tillsätts före buteljering så att gasen löser sig i vätskan vid slutligt tryck. I kommersiell produktion används ofta en kombination av dessa metoder och kontroll av temperatur och tryck.

Fysiska principer som styr kolsyrningen är CO2:s löslighet i vätska, som ökar vid lägre temperatur och högre tryck. Henrys lag beskriver i grova drag hur gasens upplösning beror av tryck och temperatur. Olika produkter kräver olika nivåer av kolsyrning: mjukdricka ca 2–4 volymer CO2, öl ungefär 2–3 volymer, och mousserande vin kan ligga runt 5–6 volymer.

Historiskt har kolsyrning haft stor betydelse för livsmedels- och dryckesindustrin sedan 1700-talet. Tekniker utvecklades vidare under 1800-talet med bättre tryckreglering och utrustning, vilket möjliggjorde massproduktion av kolsyrade drycker. I dagens industri fokuseras på stabilitet, smakbalans och konsumentkomfort vid olika bubbelnivåer.