Kalldragning

Kalldragning är en metallbearbetningsprocess där en duktil metall dras genom en serie formar med allt mindre öppningar vid rumstemperatur, vilket minskar tvärsnittsarean och ökar längden. Till skillnad från varmdragning sker kalldragning vid ungefär rumstemperatur och orsakar arbete hårdning som ökar styrkan men ofta minskar plastiska egenskaper. Metoden används främst för att producera tråd och små stänger samt för att förbättra materialets dimensionella noggrannhet och ytkvalitet.

Processen utförs i en dragstation med kapstan och en uppsättning formar. Materialet leds genom varje öppning i flera pass; varje pass minskar diametern och ökar längden. Smörjmedel eller olja används för att minska friktionen och förbättra ytan. I vissa fall används mellanliggande annealing mellan pass för att återställa formbarheten när det behövs.

Material och egenskaper: Vanliga metaller som kalldragits är stål, koppar, aluminium, mässing och titan. De deformeras plastiskt vilket ökar styrkan genom arbete hårdning, samtidigt som duktiliteten minskar något och ytan ofta förbättras.

Varianter och produkter: Denna process omfattar tråd-dragning för tillverkning av tråd och kablar samt rör-dragning för smårör. Slutprodukter uppnås ofta med hög dimensionell noggrannhet och god yta.

Fördelar och begränsningar: Fördelarna inkluderar ökad hållfasthet genom arbete, förbättrad yta och noggrannhet. Begränsningar inkluderar ökande interna spänningar och risk för sprickor om materialet saknar tillräcklig duktilitet, samt friktion och verktygsslitage och ofta behov av efterbearbetning som annealing.