verktygsslitage

Verktygsslitage är den gradvisa försämringen av ett skärverktyg under användning i skärande bearbetning. Det uppstår när mekaniska, termiska och kemiska krafter verkar på verktyget under kontakt med arbetsmaterialet. Slitage leder till försämrad skäregenskaper, ökad kraftåtgång och sämre ytkvalitet hos det bearbetade arbetet, och i vissa fall till fel i dimensioner eller för tidig verktygsbrott.

De vanligaste typerna av verktygsslitage är flankslitage, som uppstår på verktygets flankyta i närheten av skärytan, och kraterslitage, som bildas på skärytan i verktygets rake-face genom kemisk och diffusionsrelaterad nedbrytning. Andra former inkluderar notchslitage vid djup av skär samt mindre skärningsfel som fragmentering eller chipning av kanten. Olika material och beläggningar kan visa olika dominanta slitageformer.

Orsakerna till verktygsslitage är bland annat arbetsmaterialets hårdhet och ådring, skärparametrar som skärhastighet, matning och skärdjup, samt verktygsmaterial och beläggningar. Hög temperatur, friktion och oxidering bidrar också till nedbrytning, liksom diffusion av material till eller från verktyget. Över tid leder slitage till ökade skärkraft, sämre ytorsopp och potentiellt störningar i dimensionell noggrannhet.

Mätning och övervakning av verktygsslitage kan göras genom regelbunden inspektion av skärytan, uppskattningar av verktygsliv enligt etablerade modeller (t.ex. Taylor-livslagsuttryck), samt användning av sensorer för kraft och temperatur. För att fördröja slitage används optimerade skärparametrar, verktygsmaterial och beläggningar samt effektiv kyl- och smörjning.