tvärsnittsarean

Tvärsnittsarean är en kejsarsnitt där snittet görs horisontellt i nedre livmoders segment, oftast följt av ett horisontellt hudsnitt längs Pfannenstiel-linjen. Det är den vanligaste typen av kejsarsnitt i modern obstetrik och kallas även låg-transvers kejsarsnitt (LTCS). Denna metod föredras framför den klassiska, vertikala kejsarsnitt på grund av lägre risk för blodförlust, infektion och adherensbildning samt bättre återhämtning och kosmetiskt resultat, samtidigt som den ger relativt goda förutsättningar för framtida vaginalförlossning vid rätt omständigheter.

Indikationer och teknik: Tvärsnittsarean används vid de flesta obstetriska indikationer där vaginal förlossning inte är möjlig eller säker, till exempel fetal stress, placenta previa eller tidigare kejsarsnitt med planerad fortsättning av livmodern. Vid operationen placeras patienten i ryggläge och ges oftast regional anestesi (ryggmärgsbedövning). Ett hudsnitt görs horisontellt, bukhuden öppnas och ibland en blåsa sköts åt sidan. Livmodern öppnas i nedre livmoders segment genom ett transversalt snitt; barnet föds, placentan avlägsnas och livmodern sutureras i lager. Hudsåret sutureras eller stängs med subcutikulära suturer. Blödning kontrolleras noggrant, och eventuella blås- eller tarmskador åtgärdas.

Fördelar och risker: Fördelar inkluderar vanligtvis mindre blodförlust, mindre postoperativ smärta, kortare sjukhusvistelse och bättre kosmetiskt resultat jämfört med klassisk kejsarsnitt. En nackdel är att ärret i livmodern utgör en limit för framtida vaginalförlossning och kan öka risken för uterusruptur i senare graviditeter. Andra möjliga komplikationer inkluderar sårinfektion, endometrit, urinvägsproblem och adhesionsbildning.

Historik och jämförelse: Den låga tvärsnittsmetoden utvecklades och vann bred acceptans under 1900-talet och är fortfarande standardval när det inte finns särskilda hinder för en transversell livmodersnitt jämfört med en vertikal (klassisk) kejsarsnitt.