sårinfektion

En sårinfektion är en infektion i eller omkring ett sår där bakterier invaderar vävnad. Vanliga tecken är rodnad och värmeökning runt såret, svullnad, ömhet och ökat eller illaluktande varflöde; feber eller allmänpåverkan kan förekomma vid mer spridd infektion.

Orsaker och riskfaktorer: De vanligaste orsakerna är hudbakterier som Staphylococcus aureus och Streptococcus pyogenes. Andra bakterier, såsom Pseudomonas aeruginosa och enterobakterier, kan också orsaka sårinfektion, särskilt i kontaminerade eller fuktiga miljöer. Riskfaktorer inkluderar dålig sårrengöring, fördröjd vård, diabetes, nedsatt blodcirkulation eller immunförsvar, stora eller djupa sår och kontamination med föroreningar.

Diagnos: Klinisk bedömning är central. Odling kan övervägas vid tveksamhet om infektion eller om såret inte svarar på behandling, samt vid misstanke om MRSA eller andra resistenta bakterier. Bilddiagnostik kan användas vid misstanke om djup infektion eller abscess; utvärdering av tecken på spridning till närliggande vävnad görs också.

Behandling: Grundläggande vård innefattar noggrann sårrensning och avlägsnande av död vävnad vid behov. För lindriga infektioner kan lokal behandling eller kortvarig antibiotikabehandling vara tillräcklig; för måttliga till allvarliga infektioner krävs systemisk antibiotikabehandling, ofta med bred täckning som senare justeras efter odlingsresultat. Vid tecken på allvarlig spridning eller sepsis inleds intravenös behandling och specialistvård. Tetanusvaccination bör uppdateras vid behov.

Förebyggande och prognos: God sårhygien, aseptisk teknik och korrekt sårvård minskar risken för infektion. De flesta sårinfektioner läker med adekvat behandling, men komplikationer som djup infektion, abscess eller spridning kan kräva längre vård och behandling.