Ischiasnerven

Ischiasnerven, eller nervus ischiadicus, är den största nerven i kroppen. Den uppstår ur spinalrötter L4–S3 via lumbosacral plexus och löper genom glutealregionen ned längs baksidan av låret. Den passerar ut ur bäckenet genom foramen ischiadicum major och delar vanligtvis upp sig i en tibialgren och en gemensam fibulargren (peronealgren) i nedre låret eller i knäveckan. Från sina grenar innerverar nerven nästan hela underbenets och fotens sensoriska område samt stora delar av hamstringsmuskulaturen i låret.

Funktionellt ger ischiadicus huvudsaklig motorisk och sensorisk funktion till bakre och laterala delar av benet. Tibialgrenen försörjer många av de bakre lårets musklerna och delar av underbenets muskulatur samt plantar ytan av foten sensoriskt. Den gemensamma fibulargrenen innerverar bland annat lårets korta biceps femoris och muskler i främre och laterala underbenet, samtidigt som sensorisk känsel i delar av underbenets och fotens yta särskiljer grenarna. Totalt täcker nerven stor del av benets motoriska kontroll och sensorik.

Iskiasnerven är central för kliniken eftersom ischias (ischiasnervens smärta) är vanligt vid radikulopati eller nervrotkompression. Vanliga orsaker är diskbråck i nivåerna L4–S1, spinal stenos, foraminalstenos, spondylolisthesi och ibland piriformissyndrom eller trauma. Smärtan strålar ned längs nervens bana och kan åtföljas av domningar eller svaghet.

Diagnostik innefattar klinisk undersökning och bilddiagnostik som MRI; ibland neurofysiologiska tester. Behandling är ofta konservativ: smärtstillande, NSAID, fysioterapi och gradvis återgång till aktivitet. Epidurala steroider kan övervägas vid radikulärt smärtor. Kirurgi kan övervägas vid kraftig nervpåverkan eller när konservativ behandling misslyckas. Prognosen varierar; många tillfrisknar inom veckor till månader, men vissa får kvarstående besvär.