Immersionkylning

Immersionkylning är en kylmetodik där elektroniska komponenter eller hela kretskort placeras i en dielektrisk vätska som omger dem. Vätskan tar upp värme genom konduktion och konvektion och transporterar den vidare till en yttre kylkrets eller värmeväxlare.

Det finns två huvudvarianter: enkelfas-immersionkylning där vätskan förblir i flytande fas, och tvåfas-immersionkylning där vätskan avdunstar vid heta ytor och ångan kondenseras på en kall yta. Tvåfas-system kan ha högre värmeöverföringsförmåga eftersom värmen tas upp av fasändringen.

Vanliga dielektriska vätskor inkluderar mineralolja, silikonolja samt syntetiska ester- eller PAO-baserade fluider. Vätskorna är elektriskt isolerande, vilket gör det möjligt att kyla elektroniken utan risk för kortslutning. Valet beaktar ofta brandrisk, toxikitet och livscykelkostnader samt miljöaspekter som global uppvärmningspotential.

Fördelarna innefattar högre kylkapacitet per volym jämfört med luftkylning, möjlighet till högre komponentdensitet, tystare drift och ofta enklare dammhantering. Immersionkylning används särskilt när standardkylning inte räcker och där mycket hög densitet eller effektivitet eftersträvas, exempelvis inom datacenter och högpresterande datorbranschen.

Utmaningar är initialkostnad, behov av särskild vätskeförvaltning och service, risk för läckage samt material- och komponentkompatibilitet. Systemdesign och underhåll kräver ofta specialiserad kompetens, inklusive hantering av vätska, filtration och regelbunden kontroll av vätskenivåer och kvalitet.

---