Hermeneutisk

Hermeneutisk, eller hermeneutik, är läran om tolkning och förståelse, särskilt av texter men även av företeelser och handlingar. Den undersöker hur mening uppstår i mötet mellan avsikt, kontext och mottagare samt hur tolkningar utvecklas över tid. Ordet härrör från grekiska hermeneuein, att tolka eller översätta, och har sin historiska förlaga i religiös exegetik innan den bredde ut sig till humaniora och samhällsvetenskap.

Centrala begrepp inom hermeneutiken inkluderar den hermeneutiska cirkeln, som beskriver hur förståelse av helhet och delar påverkar varandra, samt förförståelse eller förväntningar som formar tolkningen. Begreppet horisont och Gadamer’s fusion of horizons betonar hur olika perspektiv möts och smälter samman i en ny förståelse. Inom filosofisk hermeneutik betonas ofta tolkningens dialogiska natur och att meningen inte är isolerad utan uppstår i kommunikativt och historiskt sammanhang.

Viktiga tänkare är bland andra Friedrich Schleiermacher, som betonade tolkning som kreativ förståelse av helhet genom detaljer; Wilhelm Dilthey, som särskiljde historisk förståelse från naturalistisk förklaring; Martin Heidegger och hans fundamentala hermeneutik; Hans-Georg Gadamer, som utvecklade fusion of horizons; samt Paul Ricoeur, som föreslog narrativ hermeneutik där berättelser formar identitet och mening.

Användningen sträcker sig över litteratur, teologi, rättsvetenskap, historia och samhällsvetenskap. Hermeneutiken betonar kontext och intentionalitet och står ofta i spetsen för kritiska och tolkande metoder snarare än mekanisk läsning.