Hepatocellulär

Hepatocellulär är ett adjektiv som beskriver något som avser hepatocyter, de huvudsakliga cellerna i levern. Termen används inom medicin och patologi för att ange ursprung, förändringar eller skador som förekommer i leverns parenkym snarare än i gallvägar eller bindväv.

I klinisk praxis förekommer uttrycket i kombinationer som hepatocellulär carcinom (hepatocellulärt cellkarcinom, HCC), hepatocellulär skada eller hepatocellulär adenom. Hepatocellulär sjukdom kan bero på kroniska virusinfektioner (hepatit B och C), långvarig alkoholkonsumtion, icke-alkoholrelaterad fettlever (NAFLD), exponering för vissa toxiner eller metabola störningar.

Diagnostik av hepatocellulära tillstånd bygger ofta på blodprov (transaminaser som ALT och AST, samt tumörmarkörer som alfa-fetoprotein), bilddiagnostik (ultraljud, datortomografi, magnetresonans) och ibland vävnadsprov genom biopsi. Bild- och laboratoriefynd hjälper att särskilja hepatocellulära processer från cholestatiska eller vaskulära leversjukdomar.

Behandlingen varierar efter orsak och svårighetsgrad: vid tumörsjukdomar kan kirurgisk resektion, levertransplantation, lokal ablation eller interventionsradiologi användas, medan inflammatoriska eller metabola orsaker ofta behandlas med viral terapi, livsstilsförändringar eller läkemedel. Prognos beror på underliggande etiologi, sjukdomsstadium och leverfunktionen.

Begreppet är centralt i hepatologi och patologisk beskrivning eftersom hepatocyterna är nyckelceller för leverns metaboliska, avgiftnings- och syntetiska funktioner.