Heltidstidsprocenten

Heltidstidsprocenten är ett begrepp som används inom arbetsmarknadsstatistik för att beskriva hur stor andel av arbetstiden som räknas som heltid. Det kan användas på två nivåer: per anställd och för en hel arbetsstyrka eller population.

Beräkning per anställd: Om standarden för heltid är F timmar per vecka och en arbetstagare arbetar H timmar, är heltidstidsprocenten (H / F) × 100. Exempel: en person som arbetar 32 timmar i veckan när standarden är 40 timmar har 80 procents heltid.

Beräkning för en arbetsstyrka: LFTE, eller heltidskvoten, kan beräknas som total arbetad timmar delat med total möjliga timmar (antal anställda multiplicerat med standarden F). Resultatet uttrycks i procent och speglar andelen av den sammanlagda arbetstiden som är heltid, där 100 procent motsvarar samtliga arbetstider på heltid.

Användningsområden: Heltidstidsprocenten används i arbetsmarknadsstatistik, företagsekonomi och kollektivavtal för att jämföra och följa upp andelar av heltidsarbete över tid, mellan branscher och mellan olika grupper av arbetstagare.

Begränsningar: Standarden för vad som räknas som heltid varierar mellan länder, sektorer och avtal. Begreppet överser inte schemaförändringar som flextid eller skiftarbete och kan därför kräva kompletterande mått som heltidsandel eller fulltidetsgrad.

Exempel och relationer: En anställd med 40 timmar i veckan vid en 40-timmars standard är 100% heltidsarbete. Forskning och statistik använder ofta både heltidstidsprocent och FTE för att beskriva arbetskraftens struktur.