Helhetsrelationer

Helhetsrelationer är ett begrepp inom samhällsvetenskap och humaniora som beskriver hur relationer mellan aktörer, grupper, institutioner och miljöer uppträder i samverkan med helheten de ingår i. Begreppet betonar att betydelse och funktion uppstår i relationerna och i kontexten, inte i isolerade delar. Fokus ligger på ömsesidig påverkan, beroenden och framväxande egenskaper som uppträder på systemnivå.

Begreppet relaterar till holistiska och systemiska sätt att tänka. I praktiken används helhetsrelationer för att analysera sociala nätverk, organisationer, ekosystem, utbildningsprocesser och urban planering där förklaringar i termer av enkla orsak-verkan-linjer ofta saknas.

Metoder som används inkluderar nätverksanalys, systemkartläggning, relationell kvalitativ forskning och deltagande design. Forskningen kan innefatta kartläggning av intressenter, aktörers roller och hur policy, kultur och miljö flätas samman.

Fördelar är att helhetsrelationer fångar komplexitet, samverkan och indirekta effekter som annars förbises. Begränsningar inkluderar ofta hög komplexitet, data- och tolkningskrav samt risk att begreppet blir vagt om det inte operationaliseras genom tydliga mått och analysramar.

Relaterade begrepp är systemtänkande, holism, relationssociologi och transdisciplinär forskning. Som metod och analytiskt perspektiv används helhetsrelationer för att stödja beslut inom policy, organisationsutveckling och hållbarhetsarbete.