Gruppidentitet

Gruppidentitet är den del av en persons självuppfattning som härrör från tillhörigheten till en social grupp. Den omfattar hur man uppfattar sig själv i förhållande till andra grupper, vilka normer och värderingar som är förknippade med gruppen samt vilken betydelse medlemskapet har för identiteten. Gruppidentiteten påverkar ofta attityder, beteenden och hur man tolkar händelser i vardagen.

Gruppidentitet bildas genom delade attribut som språk, kultur, nationalitet, kön, etnicitet, yrke eller intressen, samt genom gemensamma mål, symboler och narrativ. En viktig teoretisk ram är social identitetsteori, som betonar hur människor kategoriserar sig själva och andra som tillhörande olika grupper och hur in- och utgripsgrupper påverkar jämförelser, attityder och beteenden. Self‑categorization theory fokuserar på hur identiteten blir framträdande i olika situationer och hur kontexten påverkar vilka grupper som upplevs som relevanta.

Inom gruppprocesser uppstår ofta in‑gruppsfavorisering, konformitet och samarbete när mål och resurser upplevs som gemensamma. Stark gruppidentitet kan stärka sammanhållningen och motståndskraften hos medlemmarna, men kan också leda till exkludering, stereotyper eller konflikter mot andra grupper. Begreppet identitetsfusion beskriver hur vissa individer känner ett mycket starkt sammanflätat känslomässigt band med gruppen, vilket kan påverka benägenhet att offra sig för kollektivet.

Gruppidentitet manifesteras i olika domäner, såsom nationell eller etnisk identitet, arbetsplatskultur, idrottslag eller frivilligorganisationer. Fördelar inkluderar ökat gruppernas samarbete och mening, medan risker innefattar diskriminering och polarisering. Strategier för att hantera negativa effekter inkluderar främjande av inkluderande identiteter, tvärgruppskontakt och normer som motverkar exkludering.