Glykogenbeholdningen

Glykogenbeholdningen avser den totala mängden glykogen som finns lagrad i kroppen hos vuxna. Glykogen finns främst i två vävnader: levern och skelettmusklerna. Leverglykogen används främst för att upprätthålla blodsockernivån mellan måltider, medan muskelglykogen ger energi under muskelarbete och är inte tillgängligt som blodglukos.

Typiska lagringsnivåer varierar mycket mellan individer, men hos en vuxen finns oftast cirka 100 gram glykogen i levern och ungefär några hundra gram i skelettmusklerna sammanlagt (ofta cirka 300–600 gram). Totalt ger detta en betydande energireserv som främst går att utnyttja under långvarig fysisk aktivitet eller i fasta. Glykogenet består av glukosenheter kopplade via α-1,4- och α-1,6-glykosidbindningar i granuler.

Glykogen bildas genom glykogensyntes (glykogenesis) när insulin är närvarande och blodsockret är högt. Det bryts ner genom glykogenolys när kroppen behöver glukos, stimulerat av glukagon och adrenalin i levern och av adrenalin i musklerna; i musklerna saknas glukagonreceptorer, så regleringen av glykogenolys sker främst via adrenalin och lokal AMP-nivå.

Fysiologiskt ökar glykogenlagringen under återhämtning efter träning när kolhydrater tillförs. Vid långvarig, intensiv träning minskar glykogenlagren; upprepad träning med låg kolhydratintag kan leda till snabbare nedgång i lagren. Det finns även glykogenlagringssjukdomar som påverkar ett eller flera enzym, till exempel McArdle sjukdom (amyopatiskt fosforylasbrist).

---