Förgiftning

Förgiftning uppstår när kroppen utsätts för ett gift som stör normal fysiologi. Gifter kan vara kemikalier, läkemedel, växter eller svampar, gaser som kolmonoxid och alkohol. Exponering sker vanligtvis genom ingestion, inhalation, dermal kontakt eller intravenös injektion. Små barn är särskilt utsatta i hemmet; hos vuxna är arbetsmiljö, missbruk eller överdosering vanliga orsaker.

Symtomen varierar beroende på ämne och dos. Vanliga tecken är illamående, kräkningar, buksmärta och yrsel. Påverkan på centrala nervsystemet kan ge förvirring, medvetslöshet eller kramper. Andnings- och cirkulationspåverkan kan kräva respiratoriskt stöd, lågt blodtryck eller hjärtarytmier. Vissa förgiftningar utvecklas senare eller har fördröjda effekter.

Vid misstanke om förgiftning bör man omedelbart söka vård. Inledande åtgärder är att säkra luftväg, andning och cirkulation samt begränsa fortsatt exponering. Skölj hud eller ögon som kommit i kontakt med gift med rinnande vatten; ta bort föroreningar från huden. Vid ingestion kan aktivt kol övervägas inom 1–2 timmar och om det inte finns kontraindikationer. Behandling är oftast stödjande; vissa ämnen har specifika antidoter, till exempel naloxon vid opioidförgiftning, N-acetylcystein vid acetaminophenförgiftning och fomepizol vid metanol- eller etylenglykolförgiftning.

Förebyggande innefattar säker förvaring av kemikalier och läkemedel, barnsäkra förpackningar och tydlig märkning. Vid misstanke om förgiftning kan Giftinformationscentralen ge råd. Prognosen beror på gift, dos och hur snabbt vård ges; många förgiftningar botas med snabb behandling, medan andra kan leda till allvarliga skador eller död.

---