Förfall

Förfall är ett begrepp som betecknar processen där något går från ett tillstånd av funktion eller integritet till ett försämrat eller upplöst tillstånd. Begreppet används i många sammanhang, bland annat inom material- och byggnadsvetenskap, biologi, arkitektur, arkeologi och samhällsvetenskap. Det kan beskriva objekt och strukturer lika väl som organismer, system och institutioner.

I materiella sammanhang syftar förfall ofta på nedbrytnings- eller degraderingsprocesser som corrosion, vittring, slitage, fuktskador, mögel och biologisk nedbrytning. Inom biologin beskriver förfall vanligen nedbrytning av organisk materia, ofta av mikroorganismer. Inom arkitektur och kulturarv gäller förfall ofta fysiska skador som sprickor, röta, nedbrytning av material och biologisk tillväxt som på sikt underminerar struktur och bevarande.

Orsakerna till förfall är ofta multifaktoriella och inkluderar tid, miljöförhållanden som temperatur, fukt och salter, mekanisk belastning samt bristande underhåll eller skydd. Vanliga tecken är sprickor, ramlar och lossnande material, rost, mögel, avlägsna färgskikt och minskad funktion. Vid sociala eller organisatoriska sammanhang används förfall för att beskriva nedgång i normer, förvaltning, ekonomi eller legitimitet.

Förebyggande och hantering fokuserar på regelbundet underhåll, restaurering och konservationsåtgärder, kontrollerad miljö och skydd mot skadliga påverkningar. I tekniska och kulturarvsområden inkluderar detta ofta reparationer, förstärkningar, restaurering eller bevarandeplaner, medan sociala sammanhang kräver styrning, transparens och reformer för att motverka institutionsförfall.