Fotochromiska

Fotochromiska ämnen är material som genom exponering för ljus genomgår en reversibel färgförändring. Vid solljus omvandlas molekylens struktur så att ljusabsorptionen förskjuts i det synliga spektrumet, vilket gör materialet mörkare eller färgat; när ljuset upphör återgår det till sin ursprungliga färg eller blir helt genomskinligt igen. Processen sker i flera organiska fotokromiska molekyler samt i polymerer och beläggningar som innehåller dessa enheter.

Vanliga fotokromiska system inkluderar spiropyraner och spirooxaziner. Dessa molekyler ändrar konformation eller ringstruktur när de träffas av ljus, vilket ger en ny absorption som upplevs som färgförändring. Vissa system kräver UV-ljus för aktivering, medan andra reagerar på synligt ljus. Återgången till utgångstillståndet kan ske spontant över tid eller styras av temperatur.

Användningar: Den mest välkända tillämpningen är fotochromiska glasögonlinser som mörknar i starkt ljus och bleknar i inomhusbelysning. Fotochromiska material används också i byggnadsfönster och glas som reglerar ljusgenomsläpp, samt i vissa optiska komponenter och specialiserade kontakter eller beläggningar.

Fördelar och begränsningar: Fördelen är automatisk justering av ljusinsläpp utan mekaniska system. Begränsningar inkluderar variationer i färg och klarhet mellan olika system, begränsad färgpalett, slitage vid upprepad cykling samt känslighet för temperatur och långsam återhämtning i vissa miljöer.