Fosterdöd

Fosterdöd, eller stillbirth, innebär att fostret dör före eller under födseln och inte överlever. Definitionen varierar mellan länder och sammanhang; många definierar fosterdöd som fetal död efter en viss gestationsålder (vanligen 22 eller 28 veckor) eller en viss vikt (ofta minst 500 gram).

Orsakerna är ofta multifaktoriella. Vanliga orsaker inkluderar kromosomavvikelser och missbildningar, placentaproblem, infektioner, hypertensiva tillstånd hos modern (t.ex. preeklampsi) samt diabetes, rökning, alkohol- eller drogbruk, övervikt och problem med moderkakan eller navelsträngen. I många fall förblir orsaken oförklarad efter utredning. Risken ökar vid fler än ett foster, vid låg socioekonomisk status och vid bristande eller ojämn prenatal vård.

Diagnostik och utredning: fostret övervakas vanligen med ultraljud och fostrets hjärtljud. Vid misstanke om fosterdöd bekräftas tillståndet oftast genom ultraljud och kliniska undersökningar. Vid behov genomförs postmortem undersökning (autopsi), placentanalyse samt mikrobiologiska och genetiska tester för att försöka fastställa orsak.

Behandling och prevention: insatser syftar till att optimera kvinnans hälsa före och under graviditeten. God prenatal vård, kontroll av kroniska sjukdomar, rökstopp, vaccinationer och åtgärder mot infektioner minskar risker. Vid medicinska indikationer kan förlossningen planeras tidigare. Efter fosterdöd är psykologiskt stöd och uppföljning viktigt för föräldrarna.

Påverkan och statistik: fosterdöd påverkar familjer starkt och är en viktig kvalitetsindikator för obstetrisk vård i många länder. Noggrann registrering och uppföljning hjälper till att förbättra vården.