Fluorescensbaserad

Fluorescensbaserad är ett adjektiv som används för att beskriva metoder och analyser som bygger på fluorescens: när ett fluorofor absorberar ljus av en viss våglängd och sänder ut ljus med en längre våglängd. Fluorescens används för att märka molekyler, celler eller strukturer och möjliggör visualisering och kvantifiering med optiska instrument.

Vanliga tillämpningar inkluderar immunfluorescens där antikroppar märks med fluorescerande färgämnen, fluorescensmikroskopi för högupplöst bildanalys, och fluorescensbaserad flödescytometri (FACS) för enskilda cellers egenskaper i suspension. Fluorescensin situ-hybridisering (FISH) används för att lokalisera specifika nukleinsyrasekvenser. Reporterbaserade system som GFP ger en fluorescande signal vid uttryck av en viss gen.

Fördelar: hög känslighet, möjlighet till multiplexing (flera färger samtidigt), subcellulär lokalisering och realtidsavbildning i levande celler. Begränsningar: fotoblekning, spektral överlappning som kräver kompensation, autofluorescens i biologiska prover samt att märkning kan påverka biomolekylers funktion eller lokalisering.

Val av fluorofor, optiska filter och instrument påverkar datans kvalitet. Det är viktigt med lämpliga kontroller, planering av färgscheman och standardisering av protokoll för jämförbarhet över experiment och studier.

Vanliga fluorophores: GFP och varianter, FITC, Alexa Fluor-dyes; användningsområden inkluderar märkning av proteiner, nukleinsyror och cellmembran. Exempelvis används GFP i genetiskt reportersystem och FISH i kromosom- eller genlokaliseringsstudier.