fotoblekning

Fotoblekning är den fotokemiska förlusten av fluorescens i ett ämne som uppstår när det utsätts för ljus. Inom fluorescensmikroskopi är detta ofta irreversibla nedgångar i signalen när fluoroforer bryts ned under pågående belysning.

Orsakerna till fotoblekning är vanligtvis bildandet av reaktiva syrearter och andra ljusinducerade reaktioner som förstör fluoroforens konjugerade system. Den kemiska nedbrytningen beror på fluoroforens struktur, ljusstyrka, våglängd och omgivningen, inklusive närvaro av syre och skyddande medel. Blekningsprocessen är i regel oåterkallelig och kan ske vid olika hastigheter beroende på ämne och villkor.

Fotoblekning förekommer framför allt i laboratoriemiljöer där fluoroforer används för att märka prover, men kan också påverka fotografiska material och färgmedia i tryckta fotografier som exponeras för ljus under lagring. Den minskar kvantitativ noggrannhet i mätningar och gör det svårare att följa signaler över tid.

Förebyggande och hantering av fotoblekning inkluderar användning av anti-fade-lösningar i mounting-medier, reducerad ljusstyrka och kortare exponeringstider, samt valet av mer fotostabila fluoroforer och optimerade våglängder. Att reducera syrekoncentrationen, använda syrefria eller cryo-miljöer och applicera effektiva skyddsåtgärder mot bildförstöring kan också förlänga fluoroforernas livslängd.

Mätning och modellering av blekning ofta uttrycks genom en exponential modell där fluoroforens intensitet F(t) avtar som F0 exp(-k t), med k som blekningshastigheten. Halveringstiden t1/2 = ln(2)/k används som enkel indikator på fotostabilitet.