Filtreringsmasker

Filtreringsmasker är en typ av andningsskydd som skyddar användaren mot partiklar i luften genom att filtrera inandningsluften. De används i många miljöer, inklusive industri, byggprojekt, sjukvård, laboratorier, jordbruk och skogsnära arbeten. Maskerna kan vara engångsprodukter eller återanvändbara och finns i olika utföranden, allt från halvansiktsmasker som täcker näsa och mun till masker som täcker hela ansiktet.

Spridningen av filtrering sker genom olika filtertyper. Partikelfilter fångar fasta och små partiklar och klassificeras ofta som P1, P2 eller P3 i Europeisk standard, eller som N95, N99 eller P100 i andra system. Vissa modeller kombinerar partikelfilter med gas- och ångfilter för att hantera vätske- eller kemikalierituationer. Flyktiga gaser och ångor kräver särskilda cartridge- eller filterkombinationer. Exhalationsventiler ger ofta lägre andningsmotstånd men kan påverka källkontroll om föremålet ska skydda andra personer i närheten.

Standarder och klassificering varierar internationellt. Europeiska systemet används ofta genom EN 149 med FFP-klassificeringar (FFP1/FFP2/FFP3), medan USA använder NIOSH-klassificeringar som N95, och andra regioner har egna sätt att märka och testa filtreringskapacitet. Passform och tätning är avgörande för effektivt skydd; tight anpassade masker kräver ibland passformstest.

Underhåll och användning kräver noggrann hantering: engångsprodukter kastas efter användning, medan återanvändbara masker kräver korrekt rengöring, byte av filter eller kärnor samt lagring enligt instruktioner. Filtreringsmasker skyddar mot partiklar men ger vanligtvis inget skydd mot gaser utan rätt ömsesidiga filter, och de bör inte användas i syrebrist eller extrema miljöer utan utväg.