Felåtervinning

Felåtervinning är ett svenskt begrepp som beskriver situationer där återvinningen inte uppnår sina mål på grund av felaktig hantering, felaktig sortering eller felaktig behandling av material i avfallshanteringssystemet. Begreppet omfattar både källsorteringsfel hos användare och teknikrelaterade problem i sorterings- och återvinningsanläggningar.

Vanliga former av felåtervinning inkluderar att material hamnar i fel återvinningsström vid källsortering, att föroreningar som matrester eller fukt blandas med återvinningsbara material, samt att blandningar av olika plaster eller laminat gör materialen oanvändbara i återvinningsprocessen. Även farligt avfall som batterier eller elektronik som placeras i den ordinarie återvinningen kan orsaka problem och leda till kontaminering eller säkerhetsrisker.

Konsekvenserna är att färre material når återvinningsprocesser, vilket ökar avfallets miljöpåverkan och kostnaderna för behandling. Kontaminering av hela batcher kan leda till att de måste landfyllas eller raffineras som energi, och därmed minskar den faktiska återvinningsgraden och värdet på de insamlade materialen.

Mot åtgärderna hör bättre tydlig märkning och instruktioner till användare, standardisering av sorteringsregler och investering i avancerad sorteringsteknik såsom optiska sensorer, magnetseparatorer och andra automationslösningar. Informationsinsatser och beteendepåverkan bidrar också till att minska felaktig sortering och felåtervinning.

Inom policy och forskning används begreppet för att mäta effektiviteten i avfallssystemet och för att sätta mål för förbättring av återvinningen samt minskning av kontaminering i återvinningsströmmarna.