batterier

Batterier är enheter som lagrar kemisk energi och kan omvandla den till elektrisk energi genom elektrokemiska reaktioner. En battericell består av två elektriska poler (anod och katod) och en elektrolyt som möjliggör jonflöde mellan polerna. Antalet celler och typen av kemikalier bestämmer spänningen, kapaciteten och energitätheten.

Det finns primära (engångs) batterier som inte bör laddas upp igen och sekundära (uppladdningsbara) batterier som kan återladdas flera gånger. Vanliga kemier är alkaliska (Zn-MnO2), bly-syra, nickel–metallhydrid (NiMH), litiumjon och litium-polymer. Varje teknik passar olika användningsområden, från små elektroniska enheter till fordonsbatterier.

Spänning per cell och kapacitet varierar mellan tekniker. Kapacitet mäts i ampere-timmar (Ah eller mAh) och energin i wattimmar (Wh). Kvaliteten på en batteris prestanda påverkas av temperatur, laddningsstatus och ålder, och batterier har ett begränsat antal laddningscykler.

Laddning och användning kräver rätt hantering och säkerhetsbegränsningar. Felaktig laddning, överhettning eller fysisk skada kan orsaka brand eller läckage. När batterier inte längre används bör de hanteras och återvinnas enligt lokala regler, eftersom de innehåller material som kan återvinnas eller vara miljöfarliga.

Historiskt har utvecklingen gått från Voltas voltaiska stapel till Leclanché- och litiumbaserade system, vilka erbjuder hög energitäthet och längre livslängd. Batteriteknik fortsätter att spela en central roll inom transport, energi och konsumentelektronik.