Facetbaserad

Facetbaserad, eller facetbaserad bearbetning, är en metod inom datorgrafik, geometri och relaterade områden som fokuserar på ytors plana delar, så kallade facetter, i ett nät (mesh). I stället för att behandla hela objektet som en samling punkter används ytan genom dess facetter. Varje facet definieras av sina hörn och har en normalvektor som pekar utåt. Genom att bearbeta varje facet separat, ofta med stöd av dess grannfacetter, kan man hantera komplexa ytor på ett lokalt sätt och underlätta parallellisering av beräkningar.

Användningsområden inkluderar 3D-modellering och rendering där facetbaserad representation förenklar textur- och normalmapping samt hantering av geometry, meshförfining och decimation. Inom simulering och tekniska beräkningar används ibland facetbaserade nät i ytbundna analyser, exempelvis i ytbundna finite element-modeller eller geospatiala terrängmodeller.

Fördelar med facetbaserade metoder är enkelhet och tydlighet i hur ytan behandlas, samt möjligheten till hög grad av parallellisering eftersom varje facet ofta kan behandlas oberoende av sina grannar i större utsträckning. De kan också bevara plana ytor och skarpa kanter bättre när nätet är väl anpassat. Begränsningar inkluderar hantering av komplex topologi och variationer i facetstorlek, samt krav på effektiva datastrukturer för snabb åtkomst till gränser och grannar mellan facetter.

Relaterade begrepp omfattar vertexbaserad och kantbaserad bearbetning. Termen facet används också inom geometri och finite element-analys. Historiskt har facetbaserade tekniker varit centrala i mesh-baserade metoder inom datorgrafik och simulering.