Fördelningsform

Fördelningsform är ett statistiskt begrepp som beskriver hur observationer av en variabel är fördelade över möjliga värden. Den beskriver sannolikheten eller frekvensen av olika utfall och används för att beskriva empiriska data såväl som teoretiska sannolikhetsfördelningar.

Formen kan vara symmetrisk eller skev, och kan vara unimodal (en tydlig topp) eller multimodal (flera toppar). Centrering och spridning mäts ofta med medelvärde och standardavvikelse respektive median och kvartiler. Vidare används mått som skewness och kurtosis för att beskriva asymmetri och tungare svansar.

Vanliga distributionsfamiljer inkluderar normalfördelning (gaussisk, symmetrisk och klockformad), uniform fördelning (lika sannolikhet över ett intervall), exponentiell fördelning, binomialfördelning (diskret antal lyckade försök) och Poissonfördelning (räkna händelser per enhet). Andra viktiga familjer är lognormal, t-fördelning, gamma och Weibull. Varje typ har sin egen form och egenskaper som påverkar hur data bör analyseras.

Att bedöma fördelningsformen används i explorativ dataanalys genom histogram, sannolikhetsposter (CDF), kvantil-plotar och boxplot. Beroende på formen väljs lämpliga statistiska metoder: parametriska metoder för kända fördelningar, transformeringar (till exempel logaritm eller kvadrrot) för skeva data eller icke-parametriska metoder när formen inte uppfyller antaganden.

Fördelningsformen är central i forskning och tillämpningar såsom naturvetenskap, samhällsvetenskap, ekonomi och riskbedömning, där den påverkar tolkning av data, modellval och slutsatsers giltighet.