Extrazellulärmatrixen

Extrazellulärmatrixen, ofta förkortad ECM, är ett komplext nätverk av makromolekyler som ligger utanför cellerna i vävnaderna. Den ger mekaniskt stöd, hjälper till att organisera vävnaderna och reglerar cellbeteende genom signalsamarbete mellan celler och matrix.

De viktigaste komponenterna är fibrillära kollagener (typ I, II och III), elastin, proteoglykaner och glykosaminoglykaner (till exempel hyaluronan), samt glykoproteiner som fibronectin och laminin. Basalmembranet, ett specialiserat skikt av ECM som ligger under epitel och endotel, innehåller laminin, typ IV-kollagen, perlekan och entactin. Dessa molekyler samverkar för att ge struktur, filtrering och selektivt stöd.

Funktionerna omfattar mekaniskt stöd och avgränsning av vävnader, celladhesion, migration och differentiering samt reglering av cellens ämnesomsättning och tillväxtfaktorer som är bundna i ECM. ECM fungerar även som reservoir för signalmolekyler och påverkar vävnadsfermentering och läkningen efter skada.

Syntesen och omsättningen av ECM sker främst i fibroblaster, kondrocyter och osteoblaster, och ECM bryts ned av metalloproteinaser (MMPs) med reglering av TIMPs. Remodellering är särskilt aktiv vid utveckling, sårläkning och fibros. Variationer i ECM-sammansättning och struktur är kopplade till olika vävnader som ben, brosk, bindväv och epitel, samt till patologiska processer som cancerinvasion och åldrande.