Elektrifieringsdrivna

Elektrifieringsdrivna är ett svenskt begrepp som används för att beskriva processer, projekt eller policybeslut som drivs av elektrifiering, det vill säga övergången från fossila bränslen till el som primär energibärare.

I praktiken används termen för att beskriva utvecklingen inom olika sektorer: transportsektorn med elfordon och laddinfrastruktur; byggnader och bostäder där uppvärmning och varmvatten till stor del uppnås genom eldrivna system som värmepumpar; näringsliv och tillverkning där processvärme och maskiner blir elektriska eller indirekt uppvärms via el. Begreppet används också i diskussioner om sektorskoppling, där el används för att leverera energi och överföra värme mellan olika delar av ekonomin.

Elektrifieringsdrivna omställningar syftar ofta till att minska utsläpp av växthusgaser, förbättra luftkvaliteten och öka energiekonomin när elnätet kan komplettera med förnybar el. De kräver ofta investeringar i infrastruktur som transmission och distribution, samt teknisk utveckling inom lagring och efterfrågestyrning.

Utmaningar inkluderar höga initiala kostnader, behov av nätförstärkningar och anpassningar, samt osäkerheter kopplade till pris och tillgång på material för batterier och elektriska komponenter. Hållbarhetsaspekter och rättvisa i energiåtkomst är också relevanta.

I politiska sammanhang används elektrifieringsdrivna strategier för att uppnå klimatmål och öka industrins konkurrenskraft. Strategier kan inkludera subventioner, utsläppsfria krav och stöd för forskning och infrastruktur.

Se även: elektrifiering, avkarbonisering, sektorskoppling, energiomställning, elfordon, värmepumpar.