processvärme

Processvärme är den energi som används för att tillföra värme till industriella processer. Den omfattar uppvärmning av råvaror och processvätskor, torkning, separationer, uppvärmning av reaktorer och utrustning samt smältning och andra värmeintensiva steg i tillverkningen. Till skillnad från byggnadsuppvärmning sker värmetillförseln direkt i produktionen och ofta enligt specifika temperatur- och tryckkrav.

Värme inom processen levereras vanligtvis via ånga, hetvatten eller andra värmesystem som drivs av olika energikällor. Vanliga källor är fossila bränslen, biomassa, restprodukter och elektricitet via resistiv uppvärmning eller induktion. I många industrier används värmeåtervinning och kombinerad värme- och kraftproduktion (CHP) för att minska energianvändningen och sänka kostnaderna.

Temperaturkrav för processvärme varierar från låg temperatur till hög temperatur, ofta uppdelat i kategorier som låg-/medeltemperatur och högtemperatur. Effektiv processvärme kräver god värmeöverföring, isolering och ett optimerat värmenätverk med värmeväxlare och kondensering. Energiintensiva processer kan dra nytta av processintegration och pinch-teknik för att minimera spillvärme och maximera återvinning.

Miljö- och policyaspekter spelar en viktig roll i valet av källor och tekniker. Övergången mot längre elektrifiering, bioenergi och andra förnybara källor har blivit ett centralt element i decarbonisering av industrin i många länder, medan regler och ekonomiska incitament främjar energieffektivisering och användning av återvunnet värme. Ett par centrala mål är att minska koldioxidutsläpp, sänka energikostnaderna och förbättra konkurrenskraften hos tillverkningsföretag.