EEGaktivitet

EEG-aktivitet avser hjärnans elektriska signaler som registreras av elektroencefalografi (EEG). Signalerna uppstår ur synkroniserade postsynaptiska potentialer i cortex och speglar hjärnans aktuella tillstånd, till exempel vakenhet, sömn eller neurologiska sjukdomar. EEG är i första hand icke-invasivt när elektroder placeras på skalpen, men invasiva elektroder används i vissa kliniska fall eller forskningssammanhang.

Registrering sker med flera elektroder placerade på hårbotten enligt 10-20-systemet, med en referenselektrod och en jord. Signalerna registreras i mikrovolt och digitaliseras med en samplingstakt som vanligtvis ligger mellan några hundra Hz och några kHz. Data presenteras som tidserier, spektrum och topografiska kartor.

EEG:s frekvensinnehåll definierar vanliga band: delta (<4 Hz), theta (4–7 Hz), alpha (8–13 Hz), beta (13–30 Hz) och gamma (>30 Hz). Alpha dominerar vid avslappnad vakenhet med ögonen stängda; delta och theta ökar vid sömn och dvala; beta är kopplat till aktiv mental bearbetning. Under sömn går EEG igenom stadierna N1–N3 och REM-sömn, vilka har särskilda mönster.

Användningar inkluderar klinisk diagnostik av epilepsi och annan onormal hjärnaktivitet, utvärdering av sömnstörningar och prognostisering vid hjärnskada. Forskning använder EEG för studier av uppmärksamhet, medvetande och hjärnans nätverk samt för hjärnbandskommunikation och hjärndatorgränssnitt (BCI).

Analysmetoder omfattar visuell bedömning och kvantitativa tekniker som spektralanalys, event-relaterade potentialer (ERP) och mått av funktionell koppling mellan områden. Avancerad källa-lokalisering används i specialiserade sammanhang. Signalens kvalitet påverkas av artefakter som ögonblinkningar, ögonrörelser, muskler och dålig elektrodkontakt, vilket kan minska tolkningsbarheten och kräva borttagning eller korrigering.