elektroencefalografi

Elektroencefalografi (EEG) är en icke-invasiv metod för att registrera hjärnans elektriska aktivitet. Genom elektroder placerade på skalpen fångas spänningsförändringar som uppkommer i neuronernas joniska strömmar. Signalen förstärks, filtreras och registreras för vidare analys. EEG ger hög tidsupplösning men relativt låg rumslig upplösning och avspeglar främst aktivitet i cortex.

Metoden utvecklades av den tyske psykiatrikern Hans Berger i slutet av 1920-talet, och de första registreringarna publicerades 1929. Sedan dess har tekniken utvecklats från enkla en-kanals system till flerkanalsystem och digital bearbetning, samt tillämpningar inom forskning och klinik.

Tekniskt sett används ofta flera elektroder enligt internationella 10-20-systemet, vanligtvis 21 eller fler kanaler. Signalerna registreras, digitaliseras och kan analyseras kliniskt eller forskningsmässigt. Modern övervakning kan kompletteras med högdensitets-EEG eller polysomnografi vid sömnstudier och diagnostik.

Användningar inkluderar diagnostik och övervakning av epilepsi och andra anfallstillstånd, utvärdering av medvetandestatus vid hjärnskada eller coma, samt stöd vid utredning av sömnstörningar och forskning i kognition och hjärnans nätverk. EEG är en relativt säker teknik med mycket små risker; hudirritation vid elektroderna är vanligt, och data kan påverkas av artefakter som ögonrörelser eller muskelaktivitet. Tolkningsfel kan bero på teknik eller erfarenhet.