Driftsutslipp

Driftsutslipp är utsläpp som uppstår i en verksamhets ordinarie drift. Begreppet används framför allt inom klimat- och miljöredovisning och omfattar i första hand direkta utsläpp från egna källor (Scope 1) samt indirekta utsläpp från köpt energi såsom el, värme och ånga (Scope 2). I praktiken används termen ofta för utsläpp som företaget har direkt kontroll över genom sin dagliga drift. Indirekta utsläpp i leveranskedjan (Scope 3) redovisas vanligtvis separat.

Exempel på driftsutsläpp inkluderar förbränning i maskiner och fordon, processutsläpp från kemiska eller industriella processer samt läckage av kylmedium. Indirekta driftsutsläpp uppstår främst genom köpt elektricitet och uppvärmning. Utsläppen mäts vanligtvis i koldioxidekvivalenter (CO2e) och redovisas årligen.

Mätningar följer internationella standarder som Greenhouse Gas Protocol eller ISO 14064. I Sverige och EU regleras rapportering av driftsutsläpp ofta genom krav i CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) och nationella miljörapporter. Driftsutsläpp utgör en viktig del av företagets klimatpåverkan och kan komplettera ett bredare livscykelperspektiv på utsläpp.

Driftsutsläpp är en del av livscykelutsläppen men fokuserar på driftens tidsperiod och källor; andra delar omfattar exempelvis produktion, transport och avfall. Åtgärder för att minska driftsutslipp inkluderar energibesparing och energieffektivisering, övergång till förnybar energi, elektrifiering av fordonsparken, förbättrad processnära energieffektivitet, minskning av läckage och hantering av köldmedier samt optimering av byggnaders prestanda.