processutsläpp

Processutsläpp är växthusgasutsläpp som uppstår vid kemiska eller fysikaliska reaktioner i själva tillverkningsprocessen, oberoende av energi som förbrukas för att driva processen. De uppstår därför när nya ämnen bildas eller när ett ämne omvandlas i produktionskedjan, och omfattar vanligtvis CO2, men även andra gaser som N2O och i vissa processer fluoriserade ämnen.

Sektorer där processutsläpp ofta är betydande inkluderar cement- och kalkproduktion, kemisk industri (till exempel framställning av ammoniak och salpetersyra), samt vissa metall- och mineralprocesser. Den största källan i många industrier är kalcinering av kalksten som frigör CO2 som en del av den kemiska reaktionen, inte endast som resultat av förbränning. Vissa kemikalier och metallprocesser kan också ge upphov till andra växthusgaser.

Processutsläpp skiljer sig från energirelaterade utsläpp, eftersom de främst beror på processens kemi än på bränsleanvändning. De redovisas och beräknas i nationella växthusgasinventeringar enligt internationella riktlinjer (IPCC) och ingår i klimatpolitik och rapportering inom olika jurisdiktioner, inklusive EU och Sverige.

Motåtgärder för att minska processutsläpp inkluderar teknologiska modifieringar i processen, substitut av råvaror eller produkter (till exempel alternativa byggmaterial), och användning avCO2-målning, lagring eller återvinning (CCS/CCU). I vissa fall kan kostnadseffektiva förbättringar eller omläggning av produktionsprocesser bidra till minskade utsläpp utan att helt ersätta energioptimeringar.