Doseringsregimet

Doseringsregimet är planen som styr hur ett läkemedel ges till en patient över tid. Syftet är att uppnå och behålla terapeutisk effekt samtidigt som risken för biverkningar minskas. Regimen beskriver vanligtvis dos per tillfälle, hur ofta dosen ges, vilken administreringsväg som används och hur länge behandlingen varar.

Viktiga komponenter är den nominella dosen, doseringsfrekvensen, behandlingslängden och om det förekommer laddnings- eller underhållsdoser samt regler för dosjustering baserat på svar eller funktionsparametrar. Vissa regimer är fasta medan andra är anpassningsbara genom titrationer eller målbaserade doser.

Olika typer av doseringsregimer används beroende på tillstånd och läkemedel. Laddningsdoser används för att snabbt uppnå terapeutiska plasmanivåer, medan underhållsdoser upprätthåller effekten. Vissa regimer är viktbaserade eller funktionsbaserade och kräver regelbunden monitorering av njurfunktion, leverfunktion eller blodvärden.

Faktorer som påverkar doseringsregimer inkluderar patientens ålder, vikt, kön, kroppssammansättning, njur- och leverfunktion, samt samtidig behandling och näringsstatus. Interaktionsrisk och följsamhet påverkar beslut om hur regimen utformas. Barn, äldre och gravida kan behöva särskilda anpassningar.

Implementeringen kräver tydlig dokumentation, kommunikation mellan vårdgivare och patient samt utbildning om hur och när läkemedlet ges. Regimen kan uppdateras vid ny information om effekt eller biverkningar, och uppföljning innefattar klinisk bedömning och, vid behov, laboratorieövervakning.

Exempel på tillämpningar finns inom antibiotikabehandling där regimens längd och dosering påverkar resistensutveckling, samt vid diabetesbehandling med insulin där regimer varierar mellan fasta mål och individuell titration. Vid cytostatikabehandling kan regimer fastställas enligt protokoll som anger dos per cykel och paus mellan cykler.