laddnings

Laddning är ett svenskt substantiv vars grundbetydelse är tillståndet att bära en elektrisk ladning eller att tillföra en spänning. Laddningar kan vara positiva eller negativa och uppträder i elementarpartiklar som protoner och elektroner, samt i joner och polarisering av material. I fysik och elektroteknik används termen ofta i plural som laddningar för att referera till flera individuella eller sammanlänkade laddningar. Laddningar följer principen om laddningens bevarande, vilket säger att totala mängden elektrisk laddning i ett slutet system är konstant. Coulombs lag beskriver hur laddningarna ömsesidigt verkar med varandra.

När det gäller elektrisk energiladdning avser laddning av batterier och uppladdningsenheter processen att tillföra energi tills batteriet når sin fulla laddning. Uppladdning kan ske med olika metoder, till exempel konstant ström eller konstant spänning, ofta i kombination och under övervakning av batteriets säkerhetssystem. Begreppet C‑rate används för att ange laddningshastigheten i förhållande till batteriets kapacitet. Felaktig uppladdning kan leda till överhettning, degradering eller brandrisk, vilket gör korrekt övervakning och skydd viktigt.

Laddningar används också i logistiska sammanhang för att beskriva lastning av varor på fartyg, lastbilar eller andra transportmedel. Denna betydelse omfattar planering av viktfördelning, säkring av godset och överensstämmelse med vikt- och säkerhetsföreskrifter.

Inom teknik och forskning kan termen laddningar även förekomma i samband med joniska eller molekylära laddningar i kemiska reaktioner och elektrokemiska system.