administreringsväg

Administreringsväg, inom medicin och farmakologi, avser den väg genom vilken ett läkemedel eller annan substans tillförs kroppen. Denna väg påverkar hur snabbt och hur mycket av substansen som når verkningsstället samt hur kroppen bearbetar den. Begreppet används för att beskriva och jämföra olika sätt att ge läkemedel och kallas på svenska ofta administreringsväg eller route of administration i engelska sammanhang.

Huvudkategorier av administreringsvägar inkluderar:

- Enteral: via mag-tarmkanalen, exempelvis peroralt (oral), sublingual och rektalt.

- Parenteral: genom injektion eller infusion, exempelvis intravenöst, intramuskulärt och subkutant.

- Topikal: appliceras på hud eller slemhinnor, till exempel kräm, salva eller plåster.

- Inhalations: administreras via andningsvägarna, till exempel aerosoler eller inhalationspreparat.

- Mucosal: administrering via näsa, öga eller köns-, munhålemucosan, där verkan ofta är lokal men kan vara systemisk.

Faktorer som påverkar valet av administreringsväg inkluderar läkemedlets kemiska egenskaper (stabilitet och biologisk tillgänglighet), önskad snabbhet och omfattning av verkan, lokal kontra systemisk effekt, patientens ålder och funktion (t.ex. sväljsvårigheter), samt praktiska överväganden som bekvämlighet, kostnad och säkerhet. Vissa läkemedel har flera möjliga vägar och doseringen kan variera mellan dem, exempelvis skillnader i first-pass metabolism när de ges enteralt jämfört med parenteralt.

I klinisk praxis används administreringsvägen tillsammans med doseringsschema för att uppnå önskad effekt med hänsyn till effektens duration och riskprofil.