Doseringsjustering

Doseringsjustering är processen att anpassa läkemedelsdosen utifrån patientens individuella egenskaper och kliniska tillstånd för att uppnå önskad effekt samtidigt som risk för biverkningar minimeras. Det är en vanlig del av läkemedelsbehandling och görs utifrån befintliga riktlinjer och farmakologiska principer.

Faktorer som påverkar behovet av dosjustering inkluderar njur- och leverfunktion, ålder, kroppsvikt och kroppssammansättning, graviditet eller amning, samt interaktioner med andra läkemedel. Vissa läkemedel är särskilt känsliga för förändringar i organfunktion eller fysiologi och kräver särskilda justeringar.

Metoder och verktyg för dosering innefattar användning av farmakokinetiska och farmakodynamiska principer, kliniska riktlinjer och doseringsnomogram som baseras på kreatininklartering eller andra uppskattningar av njurfunktionen. Viktbaserad dosering används ofta hos barn. Vid vissa läkemedel används terapeutisk läkemedelsmonitorering (TDM) där plasmakoncentrationer övervakas och dosen justeras därefter.

Populationer där dosjustering ofta är särskilt viktig inkluderar pediatrik, äldre patienter och personer med njur- eller leversjukdomar. Gravida kvinnor kan även kräva särskild hänsyn för att skydda både mor och foster.

Säkerhet och uppföljning är centrala. Dosjustering innebär regelbunden övervakning av effekt och biverkningar, laboratorieprov och klinisk bedömning samt dokumentation och uppföljning av behandlingen. Beslut bör vara baserade på tillgänglig evidens och individuell klinisk bedömning.