Domestikerade

Domestikerade, eller domesticerade, är organismer som under lång tid har utsatts för människans selektion och avel till följd av ett liv i fångenskap eller nära människan. De har blivit i hög grad beroende av människan för föda, skydd och reproduktion och uppvisar ofta egenskaper som gör dem mindre anpassade till vilda liv. Begreppet används främst om djur, men även om växter som har valts och odlats av människor.

Processen bakom domestikering innefattar genetiska och beteendemässiga förändringar som uppstår genom upprepad selektion över generationer. Urvalet fokuserar ofta på egenskaper som gör liv i fångenskap enklare och mer produktivt, till exempel lugnare beteende, bättre reproduction i fångenskap och ökad nyttoläst. Bottlenecks och isolering i populationer kan också bidra till genetisk förändring och mångfaldssvaghet jämfört med vilda släktingar. Resultatet varierar mellan arter, men gemensamt är att domesti­kerade populationer brukar visa både beteendemässiga och fysiologiska förändringar.

Historiskt uppstod domestikation oberoende i olika regioner när människor började odla växter och hålla djur som boskap. Några av de mest kända domestikerade arterna är hund, katt, kor, får, getter, svin, höns, ankor och hästar. Domestikation har haft stor betydelse för utvecklingen av jordbruk, samhällen och kultur i många delar av världen.

Det finns en skillnad mellan tama egenskaper hos en individ och hela populationers genetiska förändringar som definierar domestikation. Tamhänt beteende kan förekomma spontant hos vilda individer, men domestikation är en långsam process som kräver genetisk anpassning över generationer och ofta påverkats av både mänsklig praktik och ekologiska faktorer.