mångfaldssvaghet

Mångfaldssvaghet är ett begrepp som används i svenska debatter för att beskriva vad som upplevs som en svaghet i mångfaldsarbete. Det syftar till situationer där organisationer arbetar med olika grupper utan att skapa verklig inkludering eller lika möjligheter, så att de upplevda fördelarna med mångfald inte realiseras. Begreppet betonar ofta en klyfta mellan mål och verklighet, där rekrytering och representativitet kan uppnås på ytan men där beslut, kultur och strukturer förhindrar långsiktig påverkan.

Mångfaldssvaghet är inte ett väldefinierat akademiskt begrepp utan förekommer främst i policydebatter, medier och arbetslivsanalys. Begreppet beskriver vad som händer när mångfaldsmål inte följs av integrerande åtgärder som kompetensutveckling, kulturskifte, förändrade rekryteringspraxis och systematiska uppföljningar av resultat.

Vanliga kännetecken kan vara fokus på siffersättning (till exempel andel personer från olika grupper) utan att skapa en inkluderande arbetsmiljö, underutnyttjande av olika perspektiv i beslutsprocesser, samt motstånd mot förändringsarbete. Kritiker menar att termen riskerar att användas slentrianmässigt för att ifrågasätta allas insatser, medan förespråkare ser den som en varningssignal om att mångfald inte blir verklig om strukturer inte förändras. Begreppet betonar behovet av mätbara resultat kopplade till inkludering och rättvisa, inte bara representation.

Användningen av begreppet varierar mellan olika sammanhang och kan tolkas olika beroende på politisk eller organisatorisk kontext. För en meningsfull användning förespråkas ofta kombinerade insatser som mål- och resultatstyrning, uppföljning av arbetsklimat, utbildning i implicita bias och tydliga ansvarsutkrävanden.