Dekomplexifiering

Dekomplexifiering är processen att medvetet minska komplexiteten i ett system, en process eller en kontext genom att ta bort onödiga element, tydliggöra gränssnitt och begränsa beroenden. Målet är att göra systemet lättare att förstå, använda och anpassa, samtidigt som väsentlig funktionalitet och prestanda bevaras.

Termen används över flera områden, bland annat inom informationsteknik, produktdesign, styrning och offentlig förvaltning. I mjukvaruutveckling förekommer dekomplexifiering ofta i samband med arkitektur och användarupplevelse: omstrukturering, förenkling av API:er, minskning av lagerytor och övergång till modulära eller flerskiktade designprinciper. Inom organisatorisk och politisk kontext kan det handla om att strömlinaje regler, blanketter och beslutsvägar för att minska kognitiv belastning och administrativt arbete.

Tekniker som används inkluderar modularisering och avkoppling av beroenden, abstraktion och lagerarkitektur, standardisering av gränssnitt och dataformat, automatisering och stöd för beslut, samt förbättrad dokumentation och visualisering. Metoder betonar även progressiv avslöjande av information, borttagning av valfria eller sällan använda funktioner samt förenkling av datamodeller och arbetsflöden.

Fördelar brukar vara ökad användbarhet, snabbare beslutsprocesser, lägre underhållskostnader och bättre förändringsanpassning. Utmaningar inkluderar risker för överförenkling, minskad flexibilitet och potentiell förlust av viktig funktionalitet, samt behov av noggrann styrning och uppföljning för att behålla väsentliga krav.

Exempel finns inom mjukvaruarkitektur som migrering från monoliter till modulära komponenter, omdesign av offentliga formulär och förenkling av interna processer genom omarbetning.

Se även: simplifiering, abstraktion, modularisering, standardisering, användarcentrerad design.