Dammbildning

Dammbildning är processen där fasta partiklar blir luftburet damm eller depositionen av damm på ytor när material hanteras, bearbetas eller torkas. Det är en vanlig fråga inom arbetsmiljö och miljöhantering eftersom damm kan påverka både hälsa och omgivningen.

Orsaker och mekanismer: damm bildas när material bryts upp, slips, skärs eller hanteras, samt vid torkning och förångning som frigör små partiklar. Partikelstorlek, jordartens sammansättning, luftfuktighet och aerodynamiska förhållanden avgör hur mycket damm som suspenderas i luften. Fukt minskar dammningen genom att binda partiklarna, medan torra förhållanden och kraftiga luftströmmar ökar den. Elektrisk laddning kan också bidra till spridningen av dammpartiklar.

Källor och exempel: damm uppkommer inom gruvarbeten, bygg- och anläggningsarbete, jord- och skogsbruk, livsmedels- och kemikalieproduktion samt vid cement- och betongtillverkning och andra industriella processer. Naturliga källor innefattar väderrelaterad dammblåst och torkade jordytor.

Hälsa och miljö: inandning av damm kan irritera luftvägarna och i vissa fall orsaka allvarligare sjukdomar beroende på dammets sammansättning, exempelvis respiratoriska problem eller långsiktiga effekter av särskilda mineraler. EU- och svenska arbetsmiljöregler sätter gränser för arbetstagares exponering och rekommenderar riskbedömningar samt skyddsåtgärder.

Mätning och kontroll: damm mäts ofta som respirabelt damm eller totalt damm i luftvolymen med gravimetriska metoder eller realtidsmonitorer. Åtgärder inkluderar källkontroll (inneslutning, vattenförsänkning), effektiv ventilation och dammsugningssystem, samt personlig skyddsutrustning och god rengöringspraxis.