Baslinjeprov

Baslinjeprov är provtagningar eller mätningar som görs innan en medicinsk behandling, intervention eller exponering påbörjas, i syfte att fastställa referensvärden som jämförelse med senare uppföljningar. Begreppet används inom klinisk vård, forskning samt arbetsmiljö- och miljöövervakning. Genom att dokumentera patientens eller systemets tillstånd före en åtgärd kan förändringar som följer av behandlingen bedömas mer tillförlitligt.

Användningen av baslinjeprov är bred. I klinisk praxis används de för diagnostik, riskbedömning och säkerhetsövervakning, samt för dosering och utvärdering av behandlingseffekt. I kliniska studier utgör baslinjemätningar en beskrivning av deltagarnas startingstillstånd, fungerar vid randomisering och används som jämförelse i effektanalyser. Vanliga baslinjeprov inkluderar blodprov (till exempel blodstatus, lever- och njurfunktion), urinprov, vitalparametrar och ibland baseline-EKG eller bilddiagnostik.

Viktiga överväganden är standardisering av provtagningsvillkor och preanalytiska faktorer. Fasta, tid på dagen, medicinering och patientens allmänna hälsa kan påverka värdena och bör dokumenteras noggrant för att säkerställa jämförbarhet mellan baslinje och uppföljning.

Begränsningar innefattar naturlig interindividuell variation, veckor med intraindividuella förändringar och risk för saknade baslinjevärden. Tolkningsmässigt är det viktigt att skilja mellan förändringar som beror på interventionen och förändringar som grundar sig i externa faktorer eller mätfel. Baslinjeprov utgör därmed en grundläggande referensram för vidare klinisk och forskningsmässig bedömning.