Avfallssammansättning

Avfallssammansättning är studien av hur avfall fördelas mellan olika material- eller fraktionsgrupper. Inom avfallshantering används begreppet framför allt för kommunalt fast avfall (MSW) samt för andra avfallsströmmar såsom bygg- och rivningsavfall. Sammansättningen påverkas av källan till avfallet, till exempel hushåll, handel och industri, samt av hur avfallet källsorteras innan insamlingen.

Vanliga avfallsfraktioner är organisk fraktion (matrester och trädgårdsavfall), papper och kartong, plast, glas, metall, textil och trä. Bygg- och rivningsavfall utgör ofta en betydande fraktion i kommunala flöden och kan behöva särskild hantering. Farligt avfall som elektronik, kemikalier, batterier och lösningsmedel hanteras vanligtvis separat från övriga avfallsströmmar. I många analyser ingår även övriga material eller flankerande fraktioner beroende på regional klassificering.

Mätning och användning av avfallssammansättning sker normalt genom provtagning och sortering av insamlade avfallsflöden, där varje fraktion vägs och omvandlas till viktprocent av totalen. Resultaten används för att planera och optimera återvinning, energiåtervinning och behandling, samt att följa nationella och europeiska mål för avfallsminskning och resurseffektivitet.

Kompositionen förändras över tid och mellan regioner beroende på säsong, konsumtionsmönster, infrastruktur för källsortering och återvinning samt ekonomiska drivkrafter. Ökade insatser för källsortering tenderar att öka andelen återvinningsbara fraktioner såsom papper, glas och metall, medan andelen organisk fraktion påverkas av livsmedelshantering och trädgårdsavfall.

Att förstå avfallssammansättningen är grundläggande för effektiv avfallshantering och miljöpolicy, eftersom det styr val av teknik (till exempel kompostering, biogasproduktion, mekanisk-biologisk behandling, energiåtervinning) och möjliggör uppföljning av mål för återvinning och utsortering.